Helgen jag minns, veckan jag vill glömma och artikeltips om fettförbränning!

2013-03-11: Veckan som jag vill glömma, men helgen som jag minns med glädje! Nytt team. Nya vänner. Nykärlek till tävlande och BJJ. Stel i nacken. Lite ont i tummen. Rejäl träningsvärk i magmusklerna. Precis så som det skall vara efter en tävling. Film på mina matcher kommer kanske om någon från teamet filmat.

Min tränings-/tävlingsvecka

Måndag: BJJ

Tisdag: Gym

• Bänkpress
• Knäböj
• Stående militärpressar

Lördag: BJJ-tävling

Söndag: Gym

• Frivändningar
• Marklyft
• Chin-ups (viktade)

Veckan som gått – i övrigt

I måndags tränade jag BJJ på Leites. I tisdags var jag och lyfte skrot – kände mig svag och hängig. Tänkte sparras lite med kompisarna på Panda. Men det gick bara inte. Trött och sliten. I onsdags satt jag och tittade på vid sidan av mattan, likaså i fredags. I torsdags åkte jag bort till mina gamla hoods och tog en bastu med lillebror – sedan åkte vi hem till söder och gick på Amida Kolgrill och tog en grönsakskebab. Det mitt herrskap är nog bland det bästa jag vet.

Lördagen och söndagen bestod ju mest av BJJ-tävlingen. Efter tävlingen på lördagen bokade jag upp tvättstugan på kvällen och tvättade upp tränings-/uppvärmningskläderna och match Gin. Sedan mötte jag upp några nya lagkamrater på Retro Sofo (korsningen Nytorgsgatan/Bondegatan – så jag hade 2 minuter att gå) och åt en Angus Peppar Jack Cheese Burger. Vi tittade uppenbarligen lite på Melodifestivalen också.

Burgaren var ingen höjdare. Men den fyllde sin funktion och jag blev mätt. Lite dyrt dock med 159 kr när den inte riktigt smakade storköksköpt.

Vi rundade av tidigt eftersom Robban och Kenneth skulle tävla i ‘öppna’ på söndagen. Själv skulle jag hänga med och kolla på tävlingarna – men inte tävla själv. Så jag hämtade upp tvätten och kraschade ned i soffan och åt godis, glass och allt annat gott jag kunde komma över. I söndags efter tävlingen så gick jag till gymmet. När jag var där fick jag SMS från Carl Custav. En yngre herre i sina tidiga 20 visade det sig som jag haft e-post och SMS-kontakt med sedan i mitten av förra veckan angående en Sonos Play:5 (”ny i kartong”) som han sålde via Blocket. Han tog med den till Slussen och ville göra upp affären. Så jag jäktade dit efter gympasset (skyndade igenom gympasset också) och förberedde mig på att bli blåst, och/eller rånad, men jag blev varken eller. Den fungerade perfekt. Avslutade dagen med kylskåpsrensning. Ugnstorkad broccoli och tomat med stekt vitkål, spansk peppar, vitlök, vitkål och hästkött från Kötthallen i Sundbyberg.

När helgerna är fullsmockade/upptagna så inser jag hur mycket familjen betyder för mig. Särskilt när mormor ringde och bjöd över till middag nästa helg och jag lyckades hojta: ”men mormor, nu förstörde du filmen precis när Wille gjorde en grym submission och vann sin match.” Skämdes efteråt. Men jag var så inne i det hela. Dessutom saknar jag Hugo. Massor. Rotade fram en gammal bild av honom. Han är inte alls gammal – men redan då går han på submission på morbror/brorsan (min bror det vill säga).

Mitt tävlingsdeltagande

Det slutade med att jag förlorade matchen om bronset. Målet var ju som vanligt guld. Men man vinner inga guldmedaljer om man inte tränar tillräckligt mycket utan måste fokusera på vuxna saker såsom jobb, relationer, tvätt och annat. Vägde in väldigt lätt. 63,2 kg, med dräkt, sockor, mössa och utan att ha svettats något. Mest frusit. Och hällt i mig vatten (kände mig ”torr” i munnen, halsen och huvudet – lätt huvudvärk).

Nordic BJJ Open Championship – som jag i sista sekund bestämde mig för att tävla. Eftersom jag hade halsont onsdag, torsdag, fredag (och lördag) så var jag inte helt i slag att tävla. Dessutom hade jag inte tränat särskilt duktigt fram till tävlngen – och det märktes. Jag har tränat mina fyspass. Så jag var starkare nu än när jag tävlade sist. Men inte tränat tillräckligt mycket sparring, teknik och kondition. Men det är sådant som man kan bättra på till nästa gång. Särskilt om jag slipper resa i arbetet precis innan, får hålla mig frisk och slippa trassliga kärleksrelationer. Jag ser helt klart fram emot nästa tävling under den nya fanan på Team Leites Stockholm.

Tävlingen kan sammanfattas i minnesvärda situationer:

• Fantastiskt sweet submission: låg underst, blev ‘baschad’, chansade på att släppa upp något på halvguarden – fick läge för mitt favoritsvep. Svepet satt. Brukar normalt pusta ut lite och njuta av att plocka poäng – men inte den här gången. ”GÅ DIREKT!” skriker Sensei. Jaha. Bara att göra det då – passerar. Motståndaren öppnar upp till S-Mount (om jag inte kommer ihåg fel). Tack! Min favoritposition. Får bow and arrow. And the tap. Snudd på eufori.

• Totalt borta – strypt till ‘lala’-land. Jag såg en action-rulle. Biljakter, brinnande hoppande motorcyklar. En riktigt cool rulle. Det fläktar. Jag ser Sensei. Han talar om att jag svimmade. Jag förstår inte – jag kollar ju film. Han upprepar sig och fortsätter fläkta mig med min egen dräkt. Just ja. Jag skulle gå på armlås men han försökte strypa mig genom min guard. Lyckades tydligen också. Jag ler. Ögonen ler. Hela jag börjar garva. Sensei garvar. Publiken tror jag garvar. Det där som ”aldrig händer” hände. Så hade jag torskat semifinalen – något groggy och illamående försökte jag sedan även köra bronsmatchen. (Med ett liknande öde. Den gången hann jag klappa innan jag somnade.)
• Alla leenden jag fick när jag hade mina muskelfibertights.
• Känslan av att tillhöra det nya teamet så snabbt.
• Robbans guld och Willes silver.
• Känslan att vilja tävla igen efteråt – trots att det inte gick som jag ville.

Självuppfyllande profetior, coaching och ett fantastiskt stöd av lagkamraterna

Två månader, med mycket bortavaro på grund av arbete. Ändå var jag en i gänget. Med deras fulla stöd. Helt fantastiskt! En hel drös med folk som hejade på mig. Deltog i min glädje och min sorg. Kom med upplyftande ord och beröm.

Det var en annan typ av coaching. Mer åt glädje. Mer åt en positiv känsla annat än mot faktiska instruktioner. Under match var det korta enkla tips.

Lite olika saker jag hörde/såg på tävlingen som jag reagerade över:

• ”Jag åker alltid på fotlås och benlås mot honom” (åkte på ett knälås och förlorade).
• ”Bli inte svept!” (blev svept)
• ”Ställ dig upp och ta poäng när du svept honom.” (Gjorde det flera gånger – och tog många poäng på detta)
• ”Jag har inte tid att hjälpa alla. Men man kan boka mig som PT. BJJn är endast 50 procent av det. Resten är styrka och kondition.” Säger ett svartbälte till föräldrarna till en junior som undrar vad som är viktigt. Han fortsätter berätta om vad han kan visa/hjälpa med om man köper hans PT-tjänster – men dom frågade ju honom som svartbälte och ansvarig för kampsporten. Konstigt!

Filmer från tävlingen finns på min Bambuserkanal på länken nedan

http://bambuser.com/channel/hamwid#broadcasts

Har alldeles ”för många” Sonos prylar – mycket vill ha mer

Dessa har jag:

• 2 st Sonos Play:5 En i vardagsrummet och en i hallen
• 1 st Sonos Play:3 Skall sättas antingen i sovrummet eller badrummet
• 1 st Sonos Connect kopplad till min Nad förstärkare med Cerwin Vega högtalare
• 1 st Sonos Bridge för att driva alla anläggningar så jag inte behöver koppla in dem i routern

Dessa vill jag ha:

• 1 st Sonos Play:3 till – antingen till sovrummet/badrummet
• 1 st Sonos Playbar denna måste jag dock vänta med tills jag skaffat en bra 3D-skärm/TV till datorn
• 1 st Sonos SUB – SUB:en är egentligen inte viktig för mitt system annat än för att stilla mitt ha-begär

Artikelserie om fettförbränning

Inspriationskällor i vardagen

Måste passa på och lyfta fram en man jag följer lite pö om pö på Instagram, Facebook samt hans blogg. Gabriel. Han är alltid positiv, har en härlig kärlek till sin familj och verkar absolut leva som han lär. Träffade honom första gången på ett rep-power-event i MM Sports Stockholmsbutik. En stor och tokmycket tatuerad man. En ‘gangster’ tänkte jag. Snackar vi om att jag fick äta upp mina fördomar. En nallebjörn snarare. Även fast han har attributen. Hunden. Tatueringarna. Solbrännan. Musklerna. Men han är lätt en förebild – och jag hoppas träffa honom fler gånger. Jag har redan bjudit in mig till honom av två anledningar. Dels äta middag (hans pasta ser awesome ut) och tautera mig (lär ju inte hända, jag är för feg) – och båda gångerna har jag varit så välkommen så.

Att ta hand om sig själv

Träningen skall ju vara en del av livet. Likaså en god kosthållning, att få i sig sina vitaminer och så vidare. Man måste göra det man tycker om, i en omgivning av sådana människor som man gillar, det är ju en del av vad jag kallar för WinnerLifeStyle.

I sann WinnerLifeStyle-anda har jag bokat in en massage till imorgonkväll. Skall bli helt awesome att få onda, trötta, stela, sega, mörbultade (och vältränade) muskler en välbehövd genomgång. Testar en annan massör dock – eftersom min vanliga är väldigt uppdagen.